svammel

förra nyår skålades in på värnhemstorget med mitt dåvarande umgänge som sällskap. den perioden känns som en helt annan era än min nuvarande situation. jag var naiv och blåögd rakt igenom. den slags personligheten bidrog visserligen till att jag utforskade vissa av livets områden utan att blicka tillbaka och utan några gränser. jag har utvecklas under detta år - fortfarande något naiv och blåögd men klipsk nog att vara medveten om det.

gårdagen påminde om förflutet, symboliserade nutid och uppmanade om framtid. jag ler nöjt när jag inser att varje firande är en uppgradering och nu syftar jag inte enbart på festligheterna i sig, utan på livssituationen i allmänhet. något som är bistående är emelie och när jag inser detta framkallas inte enbart ett leende som ovannämnt. när denna tanke besöker min hjärna fylls min kropp av ett euforiskt rus som inte kan betyda annat än att jag blivit välsignad med min själsfrände redan i ungdomens dagar. vi lär av varandra och växer tillsammans trots vissa utmärkande olikheter. emelie kan sätta min själ i ord, hon känner till hur man tolkar minsta ansiktsuttryck. jag hoppas att hon kan säga att det är ömsesidigt.

ytterligare en faktor som uppenbarligen är något bistående utan att vara permanent är killen som jag fortfarande inte kan nämna vid namn utan att få gåshud. förra året speglade hans ögon mina blåa där vi stod bland champagnebubblorna och yttrade ord målade i gråskala. vi ville något som vi var för stolta för att erkänna. orden var osagda men kroppsspråket sa mer än vad jag visste var möjligt. jag tror att det var därför vi fastnade i denna evighetens cirkulation - vi trånade efter slutsatser men fick om och om igen nöja oss med spekulationer. igår befann vi oss, trots samma avstånd mellan oss, så mycket närmare. det bjöds varken på fysisk kontakt eller nervöst flackande blickar men situationen framstod ändå som något klart som kranvatten. vi var och är. vad vi var och är kommer vi nog aldrig kunna omvandla till ord. men det är väl det om håller oss kvar, inte sant? du fina, vilsna själ.