"den enda jag behöver är mig själv" - de orden agerade rubrik för ett levnadssätt som jag försökte arbeta in i min vardag, sedan kom du och spräckte min bubbla och bevisade något i likhet med motsatsen.
jag vet att jag hade kunnat spendera minuter på att skåda ditt ansikte då du umgicks med john blund utan att blinka en enda gång. det är därför jag ryser till av tanken på det som aldrig blev vad det hade kunnat bli.
jag tror att det var äkta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar