forget the breeze, most of the time

älskling, inte förrän dagen då du bemöter din spegelbild med ett genuint leende och ser dig för den du är kommer du inse hur andra ser dig. du vilseleder dina tankar, dig själv. jag vill att du öppnar dina ögon, de som glittrar till så fint när de berörs av vintersolens nyfikna strålar. jag vill att du ser dig själv och perioderna i ditt liv som ett blankt blad, som ett nytt kapitel. välj bort att dra slutsatsen att du är en färdigskriven roman. det som har passerat, tiderna som för varje dag blir dammigare, har givetvis hjälpt till att bygga upp den du är idag och kommer forsätta utvecklas till - men ta lärdom av det istället för att se det som något som förpestar bilden av din personlighet. du vet väl hur jag, i princip, tröttnar på folk inom loppet av en tio minuters konversation? du är den enda som jag med glädje absorberar varje dag, som håller mitt intresse vaket. du har övertalat mig på ett sätt som är permanent. jag är med dig som en tatuering. efter att ha läst orden jag formulerat hoppas jag att du förstår att den enda som missförstår dig är du själv. våga se dig i spegeln och le, emelie.

jag älskar dig.